Vanliga frågor
- Mitt bredband fungerar inte på lovad hastighet. Hur ska jag gå till väga?
- Min bredbandsanslutning har avbrutits Vilka är mina rättigheter?
- Kan ett teleföretag vägra att erbjuda mig en bredbandsanslutning?
- På internet finns det en text, bild eller motsvarande innehåll som jag skulle vilja ta bort. Vad borde jag göra? Kan Kommunikationsverket hjälpa mig?
- Ett motsvarande ärende har behandlats i 16 § i lagen om tillhandahållande av informationssamhällets tjänster (458/2002):
- Vilka identifieringsuppgifter får behandlas för en sammanslutningsabonnents interna fakturering?
- Får arbetsgivaren bevara arbetstagarens e-postadress och e-postkonto efter att arbetsförhållandet har upphört, om arbetstagaren fortfarande får post som hänför sig till arbetsgivarens verksamhet?
- Får sammanslutningsabonnenter begränsa användarnas tillgång till vissa Internet-sidor?
- Kan ett teleföretag behandla identifieringsuppgifter för att ta reda på från vems anslutning meddelanden med skadliga program eller skräppost sänds?
- Hur använder teleföretag spärrlistor för filtrering av e-posttrafik?
- Vad betyder det att teleföretaget begränsar e-posttrafik som utgår från konsumentabonnemang?
- Jag anlitar inte min Internetleverantörs utan en annan tjänsteleverantörs e-posttjänst. Vilka inverkningar har trafikbegränsningen på sändning av e-post?
- Är det möjligt för föräldrarna att få en specificering av sitt barns telefonräkning?
- Min bredbandsanslutning har avbrutits. Vad kan jag göra åt saken? Kan Kommunikationsverket göra någonting?
- Hur kan fi-domännamn ansökas om/förnyas/uppsägas och vad kostar de? Var kan man kontrollera vilka fi-domännamn är lediga?
Svar
Mitt bredband fungerar inte på lovad hastighet. Hur ska jag gå till väga?
Det föreligger ett fel i tjänsten, om tjänstens kvalitet eller leveranssätt inte överensstämmer med vad som kan anses avtalat. Först bör du ta kontakt med din operatör och kräva att felet avhjälps. Om felet inte avhjälps eller om avhjälpande inte sker inom skälig tid, har du rätt till ett prisavdrag. Användaren har också rätt till ersättning för skada som användaren lider till följd av ett fel.
Du har även rätt till att häva avtalet, om avtalsbrottet är väsentligt. För att du skall kunna åberopa felet, bör felet anmälas inom skälig tid. Om det med operatören blir tvist om ersättning av ett fel, så kan du kontakta konsumentrådgivningen. Konsumentrådgivaren kan hjälpa dig i förhandlingar och bistå när det gäller att göra ett klagomål till konsumenttvistenämnden. Mer information får du på Konsumentverkets internetsidor.
Min bredbandsanslutning har avbrutits Vilka är mina rättigheter?
Såsom anförts ovan, kan det vara ett fel i tjänsten. Korta avbrott är inte fel utan ett avbrott ska vara kontinuerligt eller upprepande. Skillnaden till föregående fråga är att om felet grundar sig på avbrott i tjänsten kan du ha rätt till standardersättning. Ersättning är minst 15 euro per varje vecka för avbrottet, dock totalt högst 120 euro. Det är värt att notera att operatören har rätt till att tillfälligtvis avbryta tjänsten på grund av nödvändiga byggnads- eller underhållsarbeten på nätet. I sådana fall finns det ingen rätt till standardersättning, men om tjänsten av sådan orsak har avbrutits för totalt 48 timmar i en kalendermånad, så kan du kräva en ersättning på en månads grundavgift.
Kan ett teleföretag vägra att erbjuda mig en bredbandsanslutning?
Med samhällsomfattande tjänster avses tjänster som måste vara tillgängliga för alla konsumenter och företag. Innehållet i samhällsomfattande tjänster avseende internetförbindelsetjänster definieras i kommunikationsmarknadslagen. Regleringen gäller inte till exempel sommarbostäder.
Från och med 1.7.2010 omfattar samhällsomfattande tjänster en bredbandsanslutning vars genomsnittliga minimihastighet för inkommande trafik är 1 Mbit/s. Det räcker dock att anslutningens genomsnittliga minimihastighet är 750 kbit/s under en mätperiod på 24 timmar och 500 kbit/s under vilken som helst mätperiod som varar 4 timmar. Anslutningen som tillhandahålls kunden kan vara fast eller trådlös om den uppfyller de ovan beskrivna kvalitetskraven som gäller anslutningshastighet.
I områden där det inte har uppkommit tillräckligt utbud på kommersiella grunder, har Kommunikationsverket förpliktat ett eller flera teleföretag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. När Kommunikationsverket har utsett ett företag för samhällsomfattande tjänster inom ett visst område, är det utsedda företaget skyldigt att tillhandahålla inom sitt eget område en bredbandsförbindelse som uppfyller de ovan nämnda kraven på hastighet till ett skäligt pris och inom skälig tid. Kommunikationsverkets bestämmelser om samhällsomfattande tjänster som gäller internet finns på den webbplats som är avsedd för experter. Med hjälp av Kommunikationsverkets sökmotorn kan du kontrollera om det finns en operatör som är skyldig att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i form av internetförbindelsetjänster på din ort.
En operatör för samhällsomfattande tjänster har rätt att vägra ingå avtal om en anslutning med en användare, om användaren har åtalats eller under det senaste året dömts för störande av post- och teletrafik som begåtts med hjälp av ett teleföretags anslutning eller om användaren har obetalda, förfallna och ostridiga skulder hos någon annan operatör för samhällsomfattande tjänster för användningen av dennes anslutning.
På internet finns det en text, bild eller motsvarande innehåll som jag skulle vilja ta bort. Vad borde jag göra? Kan Kommunikationsverket hjälpa mig?
Kommunikationsverket har ingen befogenhet att ingripa i saken.
Om det är straffbart att hålla ett publicerat innehåll tillgängligt för allmänheten eller man kan bli skadeståndsansvarig för det, kan domstolen bestämma att innehållet ska tas bort enligt bestämmelser som nämns nedan. Det är inte nödvändigtvis möjligt att ta bort information som finns på utländska webbsidor enbart genom ett beslut av en finsk domstol. Det är också möjligt för den person som kräver att information tas bort att ta kontakt direkt med webbansvarig för sidan.
Om Kommunikationsverkets uppgifter:
Kommunikationsverket har till uppgift att säkerställa funktionen och effektiviteten på kommunikationsmarknaden samt främja den tekniska funktionen och säkerheten hos kommunikationsnäten. Till verkets uppgifter hör också att säkerställa konkurrens på kommunikationsmarknaden och garantera alla användare störningsfria och trygga kommunikationsförbindelser. Kommunikationsverket fungerar inom ramen för sin befogenhet till fördel för medborgaren och konsumenten.
Till Kommunikationsverkets uppgifter hör att övervaka att teleföretag som erbjuder dataöverföringstjänster (d.v.s. kommunikationstjänster) iakttar i sin verksamhet de krav som uppställs i kommunikationsmarknadslagen (393/2003) och i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004). Att underhålla ett diskussionsforum på internet är inte tillhandahållande av nättjänster och lagstiftning som hör till Kommunikationsverkets befogenhet tar inte ställning till lagligheten av innehåll på webbsidor eller rättigheter/skyldigheter av den som upprätthåller diskussionsforumet.
Kommunikationsverket har ingen befogenhet att besluta hurdant sakinnehåll på internetsidor kan hållas tillgängligt för allmänheten. Kommunikationsverket har inte heller fått befogenhet i lagstiftning att bedöma om innehållet på internetsidor är lagenligt eller bestämma om innehållet bör tas bort eller återställas. Kommunikationsverket har inte heller befogenhet att förplikta den som upprätthåller ett diskussionsforum att återställa användarnamn eller signaturer i bruk.
Reglering som gäller radering av innehåll:
Meddelanden på internetsidor betraktas som nätmeddelanden, d.v.s. som masskommunikation, enligt lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (460(2003). Enligt 18 § i lagen: "En domstol kan på ansökan av en allmän åklagare, en undersökningsledare eller en målsägande förelägga en utgivare eller en utövare av programverksamhet eller administratören av en sändare, server eller någon annan sådan anordning att avbryta distributionen av ett nätmeddelande, om det med hänsyn till meddelandets innehåll är uppenbart att det är straffbart att hålla det tillgängligt för allmänheten. Domstolen skall behandla ansökan i brådskande ordning. Innan föreläggandet meddelas skall domstolen ge den för vilken föreläggande sökts och avsändaren av nätmeddelandet tillfälle att bli hörda, om ärendets brådskande natur inte oundgängligen kräver något annat."
Ett motsvarande ärende har behandlats i 16 § i lagen om tillhandahållande av informationssamhällets tjänster (458/2002):
"En domstol kan på ansökan av allmänna åklagaren, en undersökningsledare eller den vars rätt ärendet gäller förordna att en tjänsteleverantör som avses i 15 § vid vite skall göra den information som denne lagrat oåtkomlig, om informationen uppenbart är sådan att det enligt lag är straffbart eller utgör grund för ersättningsansvar att hålla den tillgänglig för allmänheten eller förmedla den. Domstolen skall behandla ansökan i brådskande ordning. Ansökan kan inte godkännas om inte tjänsteleverantören och innehållsproducenten beretts tillfälle att bli hörda, utom i det fall att dessa inte kan höras så snabbt som ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver."
Alltså om det är straffbart att hålla ett publicerat innehåll tillgängligt för allmänheten eller man kan bli skadeståndsansvarig för det, kan domstolen besluta att innehållet ska tas bort enligt ovan nämnda bestämmelser.
Vilka identifieringsuppgifter får behandlas för en sammanslutningsabonnents interna fakturering?
Behandling av identifieringsuppgifter är tillåten endast i den omfattning som behandlingens ändamål kräver och behandlingen får inte begränsa skyddet av konfidentiella meddelanden eller integritetsskyddet mer än nödvändigt. För faktureringen räcker vanligen behandlingen av antal förbindelser och förbindelsernas varaktighet. Om det är behövligt att B-abonnenternas kontaktinformation, såsom telefonnummer, behandlas för korrekt fakturering, måste de i regel behandlas på ett sådant sätt att den andra kommunikationsparten inte kan identifieras.
Får arbetsgivaren bevara arbetstagarens e-postadress och e-postkonto efter att arbetsförhållandet har upphört, om arbetstagaren fortfarande får post som hänför sig till arbetsgivarens verksamhet?
Som sammanslutningsabonnenter räknas företag och sammanslutningar som behandlar användarnas konfidentiella meddelanden samt identifierings- eller lokaliseringsuppgifter i sitt kommunikationsnät, t.ex. i det interna telefon- eller informationsnätet. Exempelvis ett företag som förfogar över den egna e-postservern, är en sammanslutningsabonnent.
Sammanslutningsabonnenten har rätt att behandla identifieringsuppgifter för sina användares kommunikation i den utsträckning det behövs för att använda nät- och kommunikationstjänster, för den interna faktureringen och för att sörja för tjänsternas informationssäkerhet. Sammanslutningsabonnenten får också behandla identifieringsuppgifter för att upptäcka tekniska fel eller brister vid kommunikationen eller för att tekniskt utveckla sin egen verksamhet. Identifieringsuppgifter får dessutom behandlas i vissa fall av missbruk som omfattar gratisanvändning eller någon annan obehörig användning av enstaka avgiftsbelagda tjänster inom nättjänsten, kommunikationstjänsten eller mervärdestjänsten.
I lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation tas inte särskild ställning till arbetsgivarens rätt att läsa innehållet i arbetstagarens e-postmeddelanden. I lagens 4 § konstateras dock allmänt att kommunikation är konfidentiellt. Dessutom konstateras att en part i kommunikationen har rätt att behandla sin egen kommunikation. I motiveringen till lagen konstateras att en sammanslutning, t.ex. ett företag (arbetsgivare) kan vara en part i kommunikationen när kommunikationen enbart hänför sig till verksamheten och inte i sig innehåller någon personlig kommunikation för användare (arbetstagare).
I lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004) bestäms om situationer där arbetsgivaren får söka fram meddelanden i arbetstagarens e-post och öppna dessa meddelanden. Syftet är att hemligheten i arbetstagarens konfidentiella e-postmeddelanden inte äventyras och att meddelanden som tillhör arbetsgivaren tas i arbetsgivarens bruk även om arbetstagaren är förhindrad. Syftet med regleringen är att arbetstagaren skulle ge sitt samtycke till att arbetsgivaren får söka fram och öppna meddelanden som arbetstagaren har sänt eller tagit emot men som tillhör arbetsgivarorganisationen. Om det dock förekommer situationer där det inte är möjligt att få arbetstagarens samtycke ger lagen möjlighet för arbetsgivaren att få fram meddelanden som har samband med verksamheten i situationer där det är nödvändigt att få informationen för att trygga kontinuiteten i arbetsgivarens verksamhet.
I ovan nämnda lagar sägs inte uttryckligen att arbetstagarens e-postadress bör raderas när tjänsteförhållandet upphör, med det är en lösning som båda lagar avser. Om någon e-postadress inte finns, får meddelandets avsändare vanligen ett felmeddelande som säger att meddelandet inte har kunnat levereras.
Syften som avses i 3 kapitlet i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation och som gäller behandlingen av identifieringsuppgifter i kommunikationen existerar inte längre efter att arbetstagarens arbetsförhållande har upphört. Enligt lagens 4 § är meddelanden (t.ex. e-postmeddelanden) konfidentiella. På basis av vad som sagts ovan kan det anses vara en riktig lösning, att e-postadressen stängs vid upphörandet av arbetsförhållandet på ett sådant sätt att adressen inte längre tar emot meddelanden. Vill man ha något annat förfarande, måste arbetsgivaren särskilt överenskomma om det med arbetstagaren.
Enligt lagen om integritetsskydd i arbetslivet och personuppgiftslagen har arbetsgivaren rätt att enbart behandla nödvändiga personuppgifter om arbetstagarna, och därför skulle arbetsgivaren inte ha rätt att behandla meddelanden som adresserats till arbetstagaren efter att arbetsförhållandet har upphört. Det är dataskyddsombudsmannen som utövar tillsyn över personuppgiftslagen och lagen om integritetsskydd i arbetslivet.
Får sammanslutningsabonnenter begränsa användarnas tillgång till vissa Internet-sidor?
Om filtrering av kommunikation sker genom analysering av innehållet eller identifieringsuppgifterna, bör filtreringen och behandlingen av identifieringsuppgifterna överensstämma med lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation, dvs. att filtreringen behövs för att säkerställa kommunikationstjänstens informationssäkerhet. Innehållet eller identifieringsuppgifterna i kommunikationen får inte heller behandlas för andra än i lagen bestämda ändamål, om inte användaren har gett sitt samtycke till något annat.
Om filtreringen i stället genomförs så att alla domännamn/IP-adresser inte "reklameras" i namnservrar, dvs. att de på sätt och vis är icke-existerande för användare, finns det inte hinder för begränsningen i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation, utan det är fråga om rätt till yttrandefrihet (om yttrandefriheten bestäms i bl.a. i grundlagens 12 § samt i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation). I stället begränsar bestämmelserna i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation behandlingen av sådan eventuellt lagrad information om vilken användare som har försökt komma till den icke-existerande IP-adressen. I regel har sådan information ingen laglig avsikt med tanke på behandlingen enligt lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation, och informationen borde alltså inte lagras.
Kan ett teleföretag behandla identifieringsuppgifter för att ta reda på från vems anslutning meddelanden med skadliga program eller skräppost sänds?
Identifieringsuppgifter får behandlas i den mån det är nödvändigt för att utföra nät-, kommunikations- eller mervärdestjänster och för att sörja för informationssäkerheten (9 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation). För att avvärja kränkningar och eliminera störningar har teleföretaget rätt att hindra förmedling och mottagande av elektronisk post, textmeddelanden och andra motsvarande meddelanden samt ur meddelandena avlägsna skadliga program (20 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation). Identifieringsuppgifterna kan alltså i regel behandlas för att utreda vem som sänder skadliga program samt för att avlägsna skräppostande, om agerandet äventyrar användbarheten och informationssäkerheten för kommunikationstjänsten.
Teleföretaget är också skyldigt att vidta åtgärder för att avhjälpa en störning eller en fara och att vid behov koppla bort kommunikationsnätet eller utrustningen från det allmänna kommunikationsnätet (131 § i kommunikationsmarknadslagen). Det betyder att en viss anslutning kan också helt avstängas från det allmänna kommunikationsnätet, om det just då är det enda sättet att avhjälpa faran eller störningen.
Hur använder teleföretag spärrlistor för filtrering av e-posttrafik?
Spärrlistor är en mekanism som är används för att filtrera e-post. Syftet med spärrlistor är att avvärja användnings- och informationssäkerhetsproblem som är orsakade av skadlig e-posttrafik. En spärrlista betyder vanligen en databas av www-adresser som är till exempel infekterad av ett skadligt program som sänder e-post eller fungerar som öppna proxyserver.
Spärrlistor kan användas antingen med hjälp av innehållsfiltrering när man bedömer skadligheten av meddelande eller på grund av en spärrlista kan man vägra ta emot en meddelande från ett system som finns på en spärrlista. Spärrlistor används generellt för att filtrera kommunikation därför att det är lätt att ta spärrlistor i bruk och de är ett effektivt sätt att avvärja en viss skadlig e-posttrafik.
När e-postsystemet vägrar förmedla meddelandet, skickar e-posttjänsten en felmeddelande enligt protokollet till avsändare. Om e-postsystemet vägrar förmedla meddelandet på grund av spärrlistan, behöver det inte att analysera innehållet av meddelanden närmare och slösa e-postsystemets resurser på att bevara skadlig e-posttrafik.
Utöver att blockera direkt e-postmeddelanden kan e-postsystemet på grund av spärrlistan bara markera meddelandet som skadlig och sen förmedla meddelandet vidare. På så sätt undviker man problem orsakade av felaktiga tolkningar.
Leverantören av e-posttjänster är skyldig för att spärrlistan fungerar och lämpar sig för filtrering av sin e-posttrafik. Leverantören av e-posttjtänster beslutar hur lämplig spärrlistan är för filtrering av e-posttrafik. Eftersom privata aktörer ofta underhåller spärrlistor och kan förändra sina tillvägagångssätt ganska snabbt, en detaljerad rekommendation om de spärrlistor som lämpar sig för teleföretag kan inte ges. Det anses dock generellt att spärrlistor som stora tjänsteleverantörer använder är pålitliga. Sådana spärrlistor som har blivit etablerade är till exempel Spamhaus SBL och XBL.
När man väljer vilka spärrlistor man ska använda, är det önskvärt att undvika spärrlistor som inte rekommenderas för stora tjänsteleverantörer, spärrlistor där orsakerna till att någon hamnar på listan är oklara samt listor där det inte finns något klart förfarande för hur man kommer bort från listan. En del av sådana spärrlistor kan användas närmast som ett hjälpmedel för innehållsfiltrering. Då har användaren av e-posttjänster möjlighet att själv justera filtreringsmekanismen för e-posttrafik för delen av mottagna e-postmeddelanden.
Vad betyder det att teleföretaget begränsar e-posttrafik som utgår från konsumentabonnemang?
Teleföretag är skyldiga att handa tjänsternas informationssäkerhet och tillgänglighet och därför måste de också kunna hindra obegränsad SMTP-trafik (Simple Mail Transfer Protocol) som utgår från konsumentabonnemang från annat håll än via överenskomna servrar avsedda för SMTP-trafik. I regel betyder det att e-post som nyttjar SMTP-protokollet får sändas från konsumentabonnemang via port 25 bara till teleföretagets servrar vilka är avsedda för utgående e-posttrafik.
Begränsningsåtgärderna har inte några verkningar på sådan e-posttrafik som använder andra kommunikationsportar. Därför måste man tillåta exempelvis sådan utgående e-posttrafik som använder identifiering av användare och kryptering och riktas till ett utomstående teleföretags server via port 587. Dessutom har åtgärderna som genomförts i enlighet med föreskriften inte några verkningar på funktion av de protokoll och tillämpningar vilka är avsedda för läsning av e-post.
Utöver den automatiska begränsningen av SMTP-trafiken kan teleföretaget också erbjuda sina kunder abonnemang där obegränsad SMTP-trafik till ett utomstående nät är tillåten. Då måste teleföretaget informera abonnenten om riskerna som hänför sig till öppen trafik samt fästa särskild uppmärksamhet vid kontroll av den utgående SMTP-trafikens volym i nätet.
Jag anlitar inte min Internetleverantörs utan en annan tjänsteleverantörs e-posttjänst. Vilka inverkningar har trafikbegränsningen på sändning av e-post?
Du kan i fortsättningen sända e-post genom din Internetleverantörs e-postservrar. Gör så här: ta fram inställningar i ditt e-postprogram vilka gäller egenskaperna för e-postkontot. Ändra utgående e-postserver mot din Internetleverantörs e-postserver. Du kan fortfarande använda din gamla e-postadress när du sänder meddelanden.
Begränsningen gäller inte alla sätt att sända e-post genom en utomstående tjänsteleverantör, t.ex. sådana som nyttjar andra kommunikationsportar och stöder identifiering av användare och kryptering. För sådana sändningssätt finns t.ex. port 587. E-postleverantörerna tillhandahåller dessutom ofta en webbaserad e-post som lämpar sig exempelvis för tillfälligt bruk. Begränsningsåtgärderna har inte några verkningar på funktion av tillämpningar avsedda för läsning av e-post eller på funktion av webbaserad e-post. Närmare anvisningar om inställningarna för sändning av e-post får du hos din e-postleverantör.
Är det möjligt för föräldrarna att få en specificering av sitt barns telefonräkning?
Ett anslutningsavtal kan enbart ingås av en myndig person. Därför är det en förälder som ingår ett anslutningsavtal för barn under 18 år, vilket betyder att föräldern är abonnenten. Barnet antecknas som användare. Abonnenten har rätt att få en specificering av räkningen så att telefonnumrets tre sista siffror är täckta. Dessutom får en fullständig specificering för en användare som är yngre än 15 år begäras av hans eller hennes vårdnadshavare.
Min bredbandsanslutning har avbrutits. Vad kan jag göra åt saken? Kan Kommunikationsverket göra någonting?
Om du upptäcker fel eller störningar i kommunikationstjänster, kontrollera först att din egen utrustning och programvara har rätta inställningar och att de fungerar ordentligt. Till exempel att återstarta datorn och modemet och kontrollera att ledningar och kopplingar är i ordning kan undanröja problemet.
Om problemet med bredbandsanslutningen inte löses genom att kontrollera att din egen utrustning och programvara har rätta inställningar och att de fungerar ordentligt, ska du ta kontakt med teleföretaget som har levererat bredbandsanslutningen. Teleföretagets kundtjänst tar emot felanmälningar och ger råd i situationer där det finns ett fel i teleföretagets nät eller tjänst.
Kommunikationsverket övervakar att kommunikationsnät och -tjänster har införts och underhållits på det sätt som förutsätts i kommunikationsmarknadslagen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Om du misstänker att teleföretaget har fungerat felaktigt med utföring eller underhållning av bredbandförbindelsen, kan du göra ett klagomål om ärendet till Kommunikationsverket. Av klagomålet skall framgå ditt namn och dina kontaktuppgifter samt namnet på det teleföretag som är föremålet för klagomålet. Det är önskvärt att också ge t.ex. kundnummer eller andra uppgifter för identifiering av ärendet. I klagomålet bör man så noggrant som möjligt förklara det förfarande som man önskar att Kommunikationsverket skall undersöka och de grunder som gör att du misstänker att teleföretaget har agerat fel. Dessutom bör du nämna vilka åtgärder du önskar att Kommunikationsverket skall vidta. Om möjligt, ska klagomålet också medföljas av en kompletterande utredning, t.ex. en kopia på reklamation till teleföretaget.
Om avbrottet i bredbandsanslutningen är kontinuerligt eller upprepande, kan du ha rätt till standardersättning. Denna ersättning uppgår till minst 15 euro för varje påbörjad vecka som leveransen fördröjs, dock högst till 120 euro. Det är värt att notera att teleföretaget har rätt till att tillfälligtvis avbryta tjänsten på grund av nödvändiga byggnads- eller underhållsarbeten på nätet. I sådana fall finns det ingen rätt till standardersättning, men om tjänsten av sådan orsak har avbrutits för totalt 48 timmar i en kalendermånad, så kan du kräva en ersättning på en månads grundavgift. Om det med operatören blir tvist om standardersättningen, så kan du kontakta konsumentrådgivningen. Kommunikationsverket avgör varken avtal mellan teleföretag och kunder eller frågor som gäller ersättningsansvar. Konsumentrådgivaren kan hjälpa dig i förhandlingar och bistå när det gäller att göra ett klagomål till konsumenttvistenämnden. Mer information får du på Konsumentverkets internet-sidor.
Hur kan fi-domännamn ansökas om/förnyas/uppsägas och vad kostar de? Var kan man kontrollera vilka fi-domännamn är lediga?
Man kan hitta svar på dessa och många andra frågor i fi-domännamnservicet.
